När Mark Helprin i New York Times argumenterar för att upphovsrätt skall tillhöra upphovsmannens ättlingar för evigt på samma sätt som fysisk egendom kan ärvas i slältled efter släktled tar juristen Lawrence Lessing hjälp av en wiki för att bemöta copyright-talibanens argument.

Utan att beröra Lessings argument i detalj blir just användandet av wikin för att få fram sitt budskap ett praktiskt bevis för varför skriven text eller musik inte bör skyddas någon längre tid efter uppovsmannens död. Musik och skönlitteratur kan aldrig skapas i ett vakuum utan i samspel med äldre och samtida verk. Idéer och musik kan aldrig bli något annat än ett kreativt och intelligent lån av vår gemensamma kultur. I princip allt skapande är skyldig något till sina föregångare.

Vi behöver en upphovsrätt, men 70 år efter upphovsmannens död är allt för långtgående. Jag tycker att vi bör begränsa upphovsrätten till 25 år efter upphovsmannens död. Då har eventuella barn blivit vuxna och behöver inte längre leva på mammas eller pappas skapande längre.

One thought on “

  1. Håller med. Inga andra yrken innehåller ju automatisk försörjning för efterlevande. Det är intressant eftersom det är så tankekonstruerat med uppehovsrätten. Det är mycket lättare att relatera till utfört jobb, än gjorda jobb som bara fortsätter att generera pengar på nåt sätt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.