Fantasin sätter gränserna när prylarna kopplar upp

Vi har kommit en lång väg sedan kaffebryggaren i Trojarummet vid datorlabbet på Cambridge University blev synlig på internet 1993. Vi som var med häpnade över att vi kunde se datorforskarnas kaffebryggare via en webbkamera. (Ingen ironi)

Ericsson har förutspått att vi kommer ha 50 miljarder uppkopplade prylar i världen om åtta år. Allt fler av våra prylar blir en nod med en unik adress i ett gigantiskt nätverk. Vår fysiska omvärld börjar mer och mer att likna en levande organism. Det är bara vi själva som sätter gränserna för vad vi kan göra med sakernas internet.

Idag finns billigt trådlöst internet på de flesta bebodda platser i Sverige. Samtidigt har prislappen för teknologin som gör det möjligt för vanliga prylar att kommunicera via internet sjunkit kraftigt de senaste åren. Under tiden har RFID-taggar, streckkoder och QR-koder fungerat som en brygga tills ett mer avancerat nätverk av saker blir verklighet.

Den viktigaste förutsättningen är dock att människorna genom smartmobilerna tagit till sig konceptet med ständig elektronisk kommunikation. Vi checkar in på fina restauranger med Facebook, spelar Alfapet online på bussen med vänner och kollar och beställer biljetter från våra Iphones. När vi uppskattar och förstår poängen med att vara ständigt uppkopplade är steget att koppla upp alla våra prylar inte långt borta.

Den uppkopplade kaffebryggaren i Cambridge kom ur ett verkligt behov hos datorforskare, som arbetade hårt och drack mycket kaffe. På den stora avdelningen med bara en kaffebryggare behövde de ha koll på om det fanns kaffe kvar. Det uppkopplade kylskåpet däremot, som hamnat i teknikhistoriens skamhörna tillsammans med plastcyklar och vändbara videoband, var meningslöst eftersom de flesta tycker att det är enklare att öppna kylskåpet för att se om mjölken är slut. Men inom industrin är värdet större av att enkelt och billigt låta datorer övervaka om det behöver fyllas på med insatsvaror.

Det finns en liten men växande rörelse där amatörer använder gamla mobiler och annat billigt elektronikskrot att koppla ihop prylar med internet. Att vattna blommorna via en smartmobil är kanske inte för alla, men att billigt hålla koll på fuktnivån i innertak och källargolv kan spara stora summor åt den vanliga husägaren. Många löpare är säkert intresserade av att få ut extra data om deras löpträning via ett chip i skon. Det borde gå att förutse en skada med hjälp av ett sådant chip. Många fotbollsvänner ser dessutom fram mot den dagen när ett chip i bollen hjälper domare att avgöra när det är mål eller inte.

Det är när vanliga människor och snabbrörliga startupbolag börjar arbeta med sakernas internet som vi kan lämna dagens mönster och beteenden för att skapa en roligare och vackrare värld. Men frågan är vem som orkar lyssna när hela världen blir en konversation?