Reseguideboken som barlast

2364346080_134ce35821BBC Worldwide har sålt reseguideförlaget Lonely Planet för 78 miljoner dollar, vilket är mindre än hälften än vad de för sex år sedan köpte förlaget för från grundarna Maureen and Tony Wheeler. Guideböckerna som har definierat flera generationer av backpackers har problem med våra nya sköna digitala värld. Ungefär samtidigt meddelar Google att deras nyinköpta reseförlag Frommers ska sluta ge ut pappersböcker.  Reseguideutgivningen känner av konkurrensen från nätet mer än någon annan gren av bokbranschen

Lonely Planets och Rough Guides feta guider har länge varit en självklar resekamrat på mina resor i världen. Ibland har jag tvivlat jag på mina kamrater som tar upp mycket plats i handbagaget, som t ex  Lonely Planet Indonesia som omfattar 924 sidor och väger 721 gram. Dessutom är de hotell som får riktigt bra betyg i guiden nästan alltid är fullbokade. Andra mer komiska effekter av guidens popularitet är att när jag besökte Hué i Vietnam fanns det tre restauranger med samma namn på en gata – en bra recension har varit en given succé för en restaurangägare i ett turistområde.

Så sent som förra sommaren fick jag en föraning om vilka som håller på att konkurrera ut de klassiska reseguiderna. På en enkel krog på Samos i Grekland närmade sig ägaren mig med orden:

– Jag ser att du är en man av internet.

Han ville att jag skulle betygsätta hans krog på den digitala tjänsten Tripadvisor. Fördelen med Tripadvisor är att krogar som tidigare aldrig blivit betygsatta finns med på tjänster som Tripadvisor och Yelp. De funkar både i Mora och på Samos.  I Europa hittar och bokar jag betygsatta hotell på tjänster som Booking.com och jag hittar flygbiljetter på Kayak.se. Google Maps är ytterligare en viktig digital källa. Sajter som Wikivoyage.org har jag använt när jag besöker destinationer som guideböckerna klarar av på några rader. Här är det också resenärerna själva som står för informationen. Mycket av inspiration till resor får jag från fotocommunitys som Flickr. Som om inte detta skulle räcka så hittar jag massor av inspirerande researtiklar på mina favorittidningars webbplatser.

Jag köper fortfarande reseguider av gammal vana, men många andra nöjer sig med nätet. Själv har jag slutat att köpa guider när jag besöker enskilda storstäder som London. Resultatet är att guideboksförsäljningen minskade med 40 procent mellan åren 2005 och 2012 enligt tidningen Guardian.

Det finns en framtid för den välskrivna, välredigerade och trovärdiga guiden, men mobilen, paddan eller e-bokläsaren känns som den naturliga platsen för reseinformation. Frågan är om inte priserna kommer att pressas ner på guideböckerna med konkurrensen från Itunes där en dollar är det naturliga priset. Därmed kommer de smalare guiderna främst göras av entusiaster utan krav på lönsamhet. Guider på svenska lär bli allt ovanligare i en allt digitalare värld.

2 thoughts on “Reseguideboken som barlast

  1. Gillar Tripadvisor när jag är ute och resor, framförallt för att hitta bra restauranger. Konstigt nog är det mycket få svenskar som använder Tripadvisor, vi som annars brukar ta till oss webbtjänster på alfastadiet. Men faktum är att det 2013 fortfarande inte finns en riktigt bra redaktionell, oberende, reseguidewebbtjänst. För den som kan knäcka koden finns det garanterat en marknad att bli den digitala versionen av Lonely Planet.

  2. Det är fortfarande svårt att tjäna pengar på kvalitetsinnehåll på webben. Sedan har ju tidigare tryckta guider som Lonely Planet och Rough Guides hyggliga digitala versioner. Svenska Borta Bra tjänade aldrig några pengar även om grundaren fick möjlighet att resa världen runt i några år.

Comments are closed.