Digitalt blodbad i mediesverige

Media 2014: Siffernissarna och klickmonstren tar över

Digitalt blodbad i mediesverige
Nu börjar digitalseringen av media märkas som krympande redaktioner.

Digitaliseringen av media börjar liknar ett blodbad. 20 år efter att Aftonbladet lanserades på nätet börjar digitalseringen att slå hårt mot mediehusen.
Det är inte särskilt kul att arbeta inom media just nu. Mitt eget tidningsförlag Egmont sparkade ett ordentligt gäng inför senaste julledigheten och fortsätter att dra ner. När jag gick på återvändarpub på tidningsförlaget IDG gapade redaktionsutrymmen tomma efter neddragningar. Många av återvändarna på puben arbetade symtomatiskt med pr- och information.

Häromveckan sparkades all personal på tidningen Metro eftersom gratistidningen lades ut på entreprenad. Även IDG har lagt ut produktionen av papperstidningarna utanför huset. Svenska Dagbladet har också lagt ut all feature på byrån Spoon. Det går att hitta fler exempel där redaktioner byts mot frilans och produktionsbolag.

Guldåren på 1990-talet när tidningshusen sparade stora pengar med ny teknik samtidigt som annonskonjunkturen tuffade på är över. Kvar är siffernissarna som räknar bort alla människor. Allt ska läggas ut för att spara pengar och krympande redaktioner blir kvar att rewrita pressmeddelanden från företagens allt större pr-avdelningar. Siffernissarna glömmer att en redaktion är ett kreativt levande väsen som i sina bästa stunder kan producera intressant och överraskande innehåll som tagits fram med yrkesskicklighet. När allt läggs ut hackar den kreativa motorn och redaktionerna hamnar i händerna på allt större pr-avdelningar som fortfarande har råd att vara kreativa.

Svenska mediehus satsade på webben tidigt. Långt innan svenssons läste nyheterna på webben. Långt innan playtjänster knaprade in på tablåtv. Långt innan smartmobiler gjorde nätet tillgängligt överallt dygnet runt. Innehåll publicerades gratis för alla, men de digitala annonsintäkterna har aldrig kompenserat för bortfallet av pappersannonsering och vikande prenumerantsstockar.

Digitaliseringen av media är långt gången och helt meningslös att sörja. Däremot kan vi sörja en utveckling där allt färre journalister ska producera allt mer innehåll till allt fler kanaler. Lägg till fokus på klickmonster som bara fördummar oss. Snabba rewrites av spektakulära utländska slasknyheter lär knappast stärka medias ställning i längden.

Jag är övertygad om att det finns en efterfrågan på kvalitetsinnehåll skapad av välutbildade journalister som kan sin pressetik. Problemet är att hitta affärsmodeller som kan avlöna dessa journalister.

Jag tror att betalväggar är en nödvändig väg att gå i ett litet språkområde som vårt. Men med betalväggar kommer också krav på rätt paketering. Jag är beredd att betala för Dagens Nyheter eftersom innehållet håller hög kvalitet och att jag kan läsa tidningen på papper, webben, mobilen och paddan.

Jag hoppas också på nya mer integrerade annonsprodukter som kan plocka annonskronor från de nya digitala herrarna Google och Facebook.

Sist men inte minst krävs det att mediehusen lär sig att utnyttja alla digitala mättekniker för att tillsammans med lite bångstyriga kreativa redaktioner verkligen ge användarna intressant innehåll som faktiskt betyder något. Innehåll måste vara värt att betala för om det ska överleva bland klickmonster och siffernissar.

Bild: Some Rights Reserved: Epublicist

Tidigare publicerad hos Jajja Magazine