Förvärva, ärva och fördärva

SONY DSC

Från ohotat monopol till att tvingas sälja familjekonsten för att betala banken. Göteborgs-Posten är historien om hur allt gick fel vid medias digitalisering.

Tänk dig att ärva ett helt ohotat regionalt monopol som förutom att garantera dig intäkter ger dig hög kulturell status och makt. Sedan låter ny teknik dig avskaffa en hel yrkesgrupp, grafikerna, för att tjäna ännu mer pengar. Du driver den näst största dagstidningen i ett land där nästan alla läser morgontidning och annonsörerna inte är bortskämda med andra ställen att exponera sig på.

Du lever i tron att du är osårbar. Skaffar dig tidigt en webbredaktion och köper lite random sajter för att ändå visa att du hänger med. Men din värld är industrialismen där skalfördelar är allt. Därför börjar din vd, som tidigare arbetade med att sälja hamburgare, att köpa högt värderade tidningar på löpande band.

2005 köper du tillsammans med några andra tidningsföretag Centertidningar som innefattar ett tiotal tidningar för 1,8 miljarder kronor. I en tid när varje person med en laptop är en potentiell publicist är skalfördelar allt du vill ha. Åtta år senare gör Göteborgs-Posten så kraftiga nedskrivningar av sina tillgångar att förlusten slutar på 862 miljoner kronor.

Värre lär det bli. När Washington-Post, en av världens viktigaste tidningar såldes förra året till Amazongrundaren Jeff Bezos var köpesumman 1,8 miljarder kronor. Det är ungefär hälften av vad ägarbolaget Stampen värderar Göteborgs-Posten och ett gäng landsortstidningar som Bohusläningen, Bärgslagsbladet, Sala Allehanda osv.

Men läsarna som alltid tagits för givna har hittat nya sätt att förströ sig på och att hitta information. Webben är en outsinlig källa av nyheter, information och nöjen. Läsarna lägger allt mer tid på sociala medier och videotjänster som Youtube. Streamingtjänster som Netflix och HBO Nordic ger underhållning för under hundralappen i månaden. På Twitter hittar man färskare nyheter. Unga människor ställer sig allt mer frågande till varför de ska betala dryga 3000 kronor om året för att läsa en papperstidning. Ännu värre är att annonsörerna hittar nya effektivare sätt att synas på. Miljarder av annonskakan avleds till globala nätverk som Google Adwords.

När sedan allting havererar och du tvingas sälja av familjekonsten i representationsvåningen på Polhemsplatsen i Göteborg för att betala bankerna reagerar du åter som en industrialist. Allt färre journalister ska producera allt mer strömlinjeformat innehåll till allt fler tidningar. I en tid när många ifrågasätter om dagstidningen är värd sitt pris blir svaret att försämra produkten ytterligare och höja priset.

Kanske är det naivt att tror att det kunde ha gjorts annorlunda. Kanske går det inte att driva tidningar som fortfarande är parkerade i pappersvärlden på ett långsiktigt och lönsamt sätt. Kodak överlevde inte digitalkameran. Frågan är om Göteborgs-Posten överlever Ipaden?

Tiden är mogen för mediehus som aldrig funnits på papper och därför inte definierar allt innehåll med pappersartikeln som mall. I en tid av communitys har tidningsägarna inte värdesatt deras största tillgång, att vara en community för en stad, region eller stadsdel. Jag hoppas på nya medieentreprenörer som vill ge ut produkter utifrån dagens verklighet.

Krönikan är tidigare publicerad hos Jajja Magazine.