Programatic

Nu är goda annonsklick dyra

Programatic

Svenska företag måste bli bättre på digital annonsering annars vinner utländska företag globaliseringskampen. Kraven på innovation ökar när kostnaden per klick går upp.

Vi vet att stora e-handelsprojekt som Zalando lade nästan tre miljarder kronor på marknadsföring förra året. En effekt av att digital annonsering ökar är att priserna per klick stiger. Under Q3 ökade priset per klick med 25 procent i Europa hos Google, Facebook, Bing och Yahoo, enligt annonsbudsverktyget Kenshoo. Google har nästan monopol på sökmarknaden i Europa och kan varje år öka priserna per klick för att hålla sina aktieägare nöjda.

Den allt hårdare konkurrensen om kunderna bland online aktörer driver upp klickpriserna. Och lägre konverteringsgrad i mobiler gör att kostnaden per avslut ökar.

En tidigare rapport från Q2, som särredovisade Sverige, visade dessutom att svenska annonsörer betalar mest i Europa per klick 5,97 kronor, vilket kan jämföras med 4,32 kronor i Storbritannien 2,85 kronor per klick i Tyskland, enligt Kenshoo.

Att annonsklicken skulle vara dyrare i Sverige än i Storbritannien är helt orimligt. Den enda rimliga förklaringen måste vara att marknadsförarna i Storbritannien helt enkelt är bättre på digitala kampanjer. De är duktigare på att köpa rätt klick, utvärdera och konvertera trafiken till försäljning.

Om svenska företag ska överleva den europeiska och kinesiska konkurrensen måste vi vara världsbäst på marknadsföring. När det gäller den kreativa biten av marknadsföring är vi redan i världsklass.

Men det krävs även innovation inom hur kampanjer styrs och mäts. Det skulle också hjälpa till om svenska medier vaknar ur sina dödsryckningar och försöker uppfinna lite nya annonsprodukter.

Krönikan är tidigare publicerat hos Jajja Magazine.

Facebook Atlas

Facebook Atlas utmanar Google på allvar

Facebook Atlas
Facebook Atlas är dopat med perfekt demografi på mottagarna. Dessutom går det att spåra mottagarna under hela köpprocessen.

Facebook gör med sin annonsplattform Atlas samma som de en gång gjorde med sociala medier – arbetar med riktiga identiteter av mottagarna.Om inte användarna slår bakut är Atlas stegen för att Facebook ska kunna passera Googles annonsmiljarder.

Det som var revolutionerande med Facebook för tio år sedan var att de frångick praxis med alias-identiteter i sociala nätverk för att istället kräva att användarna använde sina riktiga namn och bilder. Helt plötsligt började vi umgås med våra verkliga vänner och bekanta på nätet istället för att chatta med 12-åringar som påstod sig vara 25 år eller 45 åringar som var 13 år.

Nu gör Facebook samma sak med annonsmottagarna i annonsplattformen Atlas. Här ska användarna exponeras för annonser utifrån sin demografi hos Facebook både på Facebook, men även på sajter utanför Facebooks hage.

Ännu mer revolutionerande är att kunder i nätbutiker och vanliga butiker ska uppmuntras att lämna ifrån sig sin e-postadress för att knyta ihop annonsexponeringar tidigt i köpprocessen med ett faktiskt köp i en fysisk butik eller nätbutik långt senare.

Ett annonsnätverk som kan rikta annonser mot 1,3 miljarder aktiva användare utifrån bostadsort, ålder och kön möjliggör ju annonsoptimering utifrån en perfekt demografi. Ännu mer kraftfullt är att det går att följa en enskild användare mellan desktopdator, mobil och surfplatta så länge användarna loggar in på Facebook.

Om inte användarna slår bakut av integritetsskäl kommer Facebook Atlas att vara en värdig utmanare till Googles annonsförsäljning som under Q2 omsatte 104 miljarder kronor. Facebook omsatte samma period en femtedel av Googles annonsförsäljning.

Facebook kan nå konsumenter som inte vet att de är intresserade av en produkt, medan Google i huvudsak når konsumenter som vet vad de letar efter. En inte oviktig skillnad när annonsmiljarderna ska fördelas.

Krönikan har tidigare publicerats hos Jajja Magazine.

Google: internetvärldens skattefrälse

Kanske var det finansminister Anders Borgs ryande förra året när det blev offentligt att Google Sweden bara betalade 944 094 kronor i skatt år 2011 som fick Google Sweden att betala in 15,2 miljoner kronor i skatt för 2012. I Sverige omsatte Google 332 miljoner samma år. Skatten blir 4,5 procent av omsättningen i Sverige.

Men till saken hör att sökmarknadsföringen omsatte 2,9 miljarder kronor i Sverige under 2012, enligt Institutet för reklam och mediestatistik. I Sverige har Google ungefär 94 procent av sökmarknaden enligt Statcounter. Därför är det rimligt att utgå från att Google har fakturerat svenska företag 2,7 miljarder kronor det året. Nu blir den svenska beskattningen av Googles försäljning till Sverige 5,5 promille. Vid denna tidpunkt var företagsskatten 26,3 procent i Sverige, men har senare sänkts till 22 procent.

I Storbritannien, som är den enda marknaden vid sidan om USA som särredovisas i Googles årsredovisningar, uppgick försäljningen till 31,6 miljarder kronor 2012. På detta betalades 354 miljoner kronor i företagsskatt i Storbritannien, vilket motsvarar 1,1 procent av omsättningen. På alla intäkter 2012 utanför USA betalade Google 2,6 procent i skatt, enligt Reuter.

Hur är det möjligt? Jo, när ditt företag köper Adwords bokas köpet på Irland. I nästa steg betalar Google Ireland Ltd höga licensavgifter för Googles tjänster till Google Bermudas för att minimera skatteuttaget.

– Det kallas kapitalism och vi är stolta över att vara kapitalistiska, har Googles styrelseordförande Eric Schmidt sagt till skatteplaneringens försvar.

Så nu vet du vem som betalar en stor del av Googles gratisluncher, företagsuppköp och gratistjänster. Det är skattebetalarna världen över. Och Google är i gott sällskap när det gäller andra internetgiganter som Facebook, Apple och Amazon när det gäller att betala minimalt med skatt.

I Israel planeras ett lagförslag där Google ska betala 7 procent i avgift på intäkterna till de företag som vars innehåll Google tjänar pengar på. Det skulle i hela världen bli en nätt summa då Google förra året sålde annonser för 50 miljarder dollar. Man kan ha olika ideologiska hållningar till beskattning, men 5 promille i beskattning tror jag de flesta vänder sig emot.

Google måste utmanas

I

Google bestämmer grundvillkoren för många företag.
Google bestämmer grundvillkoren för många företag.

dag är de flesta e-handlare och webbplatser helt beroende av trafik från Google. En trafik som knappast bygger varumärke för framtiden. En trafik som antingen kostar pengar per klick eller kräver stora investeringar i innehåll.

Ramarna för den digitala världen sätts i allra högsta grad av en rad monopolistiska företag. Google har tagit hand om sök och i viss mån mobiloperativsystem, Facebook har tagit hand om sociala medier och Apple om de coolaste telefonerna. Microsoft däremot lever på ett sluttande plan av minskande pc-försäljning och problem med att få Windows Phone att lyfta.

Tre amerikanska företag styr hur framtidens affärer ska utformas. Google har den starkaste positionen genom att kontrollera den snabbast växande marknadsföringskanalen. Genom sitt organiska sök och Google Adwords är de den viktigaste trafikkällan för de flesta sajter och nätbutiker. Google kan från den ena dagen till den andra stänga ner sajter.

När svenska traditionella marknadsföringskanaler betalar normala företagsskatter lyckas digitala multisar som Google och Facebook betala minimalt i skatt genom avancerad skatteplanering. Sedan skänker Google bort några miljoner, en bråkdel av vad de egentligen borde betala i skatt, för att bättra på ryktet.

Google bestämmer hur vi tillåts utforma våra webbplatser och de har total koll på användarna genom sin populära webbläsare Chrome och analysverktyget Google Analytics. Lägg till Gmail och kontrollen är heltäckande. När frågor om personlig integritet nämns kör ordföranden Eric Schmidt med det gamla knepet ”om du har rent mjöl i påsen har du inget att frukta”.

För att försäkra sig om en framtid köper Google upp miljardföretag som mobiltillverkaren Motorola, annonsnätverket DoubleClick, mobiloperativsystemet Android och mobilannonsnätverket AdMob.

Googles makt är så stor att jag till och med önskar Facebook och Twitter lycka till med sina annonsprodukter. Som det ser ut idag är det egentligen bara Facebook som kan utmana Google. Microsoft känns mer och mer som ett företag med sin bästa tid bakom sig.

Därför önskar jag att 2014 ser kreativa människor med stöd av våghalsiga riskkapitalister ta fram nya revolutionerande sätt för användarna att navigera på internet. Tekniker och tjänster som omdefinierar dagens internet.

När SEO blir Content Marketing

SEO-branschen har ett gyllene tillfälle att tvätta bort skummisstämpeln och göra skillnad för deras kunder.

Sökoptimeringsbranschen har haft ett oförtjänt dåligt rykte i Sverige. Det är inte så länge sedan jag läste intervjuer i branschtidningar där folk som borde veta bättre avrådde företag att arbeta med sökoptimering.  Detta trots att Google är den viktigaste trafikkällan för nästan alla företag och organisationer oavsett bransch.

Tiden när SEO-företag byggde tusentals hårt optimerade landningssidor där sedan besökarna slussades vidare till mer användarvänliga sidor är sedan länge förbi. Google har slagit ner hårt på spam-tekniker och inga serösa företag är längre intresserade av att arbeta på det sättet.

När jag i veckan lyssnade på flera internationella marknadsförare på konferensen SMX Stockholm blev det tydligt att sökoptimering allt mer liknar ”content marketing”. Den teknikdrivna sökoptimeringen håller på att smälta samman med den mer kreativa innehållsmarknadsföringen.

Som marknadsförare bör du ta till dig SEO-folkets kunnande kring analys, mätning och vana att hantera ett ständigt föränderligt söklandskap. Från innehållsmarknadsföringshåll är det den kreativa sidan kring att ta fram innehåll som konverterar som blir allt mer viktigt.

Google är duktigare än någonsin på att identifiera kvalitetsinnehåll. För företag som vill synas i Google krävs fokus på kvalitetsinnehåll, men också SEO-glasögon för att kunna analysera trafiken rätt. Det är dags för SEO-branschen att vara lite stolta över sina kunskaper.

Google lämnar sajtägare i analysmörker

Googles stopp av sökordsinformation chockar webbvärlden. Nu letar alla tecken om söktjättens nästa drag.

Det är lätt att bli konspiratorisk när Google stoppar all information om vilka sökord som lett besökarna till din webbplats. Google-kramare kan hålla fast vid tanken att Google värnar användarnas integritet. Mer cyniska bedömare inser att förändringen kommer att öka försäljningen av Google Adwords. Sedan finns ju möjligheten att förändringen är en förberedelse för en ny sökmotor som snarare letar efter användarens intention än de enskilda sökorden på webbplatser.

För två år sedan blockerade Google informationen om vilka sökord en hos Google inloggad besökare har hittat din webbsida. Det viktigaste sökordet i våra Google Analytics-rapporter blev ”not provided”. Nu har Google börjat kryptera sökordsinformation även för icke-inloggade användare, med resultatet att marknadsförare inte längre kan se resultatet av sina ansträngningar att öka synligheten hos Google på sökordsnivå.

Det finns en möjlighet att förändringen är i linje med Googles nya algoritm Hummingbird som letar intentionen i sökfras istället för att bara identifiera enskilda sökord på webbplatser. Kanske vill Google komma bort från fokus på enskilda sökord mot en mera semantisk webb.

SEO-folk är närmast chockade över att Google mörkar informationen om sökordsbesöken. Men de kommer att hitta nya vägar att analysera sökdata. Värre blir det för mindre sajtägare som inte har råd att anlita sökoptimeringsföretag som Jajja. De kommer att tvingas arbeta helt i mörker när det gäller deras viktigaste digitala trafikkälla. Don’t be evil Google.

Google under våra skinn

Det är ju princip bara foliehattar som vägrar Google. Det är det närmaste ett digitalt celibat du kan komma att undvika sökjättens tjänster. Ursprungligen var Google bara ett utmärkt hjälpmedel att hitta innehåll. Sedan kom Facebook och förändrade vår relation till webben. Internet blev viktigt för våra privata relationer. Facebook hjälper oss att upprätthålla band mellan våra vänner, släktingar och bekanta. Sedan kom Twitter som blev som ett marknadstorg där du kan skvallra med vem som helst. Med Instagram blev det privata allmänt. Internet blir hela tiden varmare och mer privat, men samtidigt mer narcissistiskt.

För Google har det varit svårt att stå vid sidan om utan att bli älskad på samma sätt som Facebook. Google är som den smartaste ungen i klassen – respekterad men inte älskad. Google är en seriös arbetskamrat, men inte en kompis du delar en öl med och berättade om de senaste glädjeämnena och bekymren för.

Visst har Google försökt. Först köpte de den finska mikrobloggen Jaiku, men lade ner den eftersom det ansågs lönlöst att utmana Twitter. Ur Jaiku-fiaskot kom den märkliga kommunikationstjänsten Google Buzz som inte ens upphovsmännen visste vad man skulle göra med. Google var åter igen för smarta för sitt eget bästa.

Googles sociala tjänst Google+ växer men användandet kommer aldrig i nivå med Facebook. De stora bolagen finns på Google+ men närvaron är halvhjärtad. Google+ är ingen dålig idé, men när inte kompisarna är på plats finns det inte så mycket att göra där. I teorin är det coolt att kunna diskutera LCHF eller Arsenal med en främling i Colorado, men i praktiken blir det som torrsim. Det känns inte äkta.

Däremot var köpet av mobiloperativsystemet Android en smashit. Med Android hade Google nästan 70 procent av smartmobilmarknaden förra året, enligt analysföretaget Strategy Analytics. De flesta gillar sina smartmobiler mer än sina datorer. Telefonen är både privat och arbete i skön förening. Du ringar jobbsamtal och lyssnar på poddar. Tar bilder på ungarna och kollar in Facebook. Kollar av jobbmejlen osv. Med Android fick Google en ingång till våra verkliga liv och relationer.

Nu vill Google finnas där för oss hela tiden utan att vi kallar på dem. Mobiltjänsten Google Now som är integrerad med Android tillhandahåller information utan att vi aktivt sökt efter den utifrån tidigare tidigare sökningar och geografisk position. Med Google Now har användarna till exempel fått en egen automatiserad reseassistent som informerar användaren om hur lång tid bilfärden till jobbet kommer att ta, om det bokade flyget är försenat. Lägg till Google Glasses, som ännu inte är lanserad, där användaren kan spela in filmer och ta bilder med röstkommandon för att sedan dela ut dem till vänner och Google har kommit dig närmare.

Om Google får som de vill kommer de alltid vara närvarande i ditt liv i framtiden. Men vill du hänga med klassens ljus?

Reseguideboken som barlast

2364346080_134ce35821BBC Worldwide har sålt reseguideförlaget Lonely Planet för 78 miljoner dollar, vilket är mindre än hälften än vad de för sex år sedan köpte förlaget för från grundarna Maureen and Tony Wheeler. Guideböckerna som har definierat flera generationer av backpackers har problem med våra nya sköna digitala värld. Ungefär samtidigt meddelar Google att deras nyinköpta reseförlag Frommers ska sluta ge ut pappersböcker.  Reseguideutgivningen känner av konkurrensen från nätet mer än någon annan gren av bokbranschen

Lonely Planets och Rough Guides feta guider har länge varit en självklar resekamrat på mina resor i världen. Ibland har jag tvivlat jag på mina kamrater som tar upp mycket plats i handbagaget, som t ex  Lonely Planet Indonesia som omfattar 924 sidor och väger 721 gram. Dessutom är de hotell som får riktigt bra betyg i guiden nästan alltid är fullbokade. Andra mer komiska effekter av guidens popularitet är att när jag besökte Hué i Vietnam fanns det tre restauranger med samma namn på en gata – en bra recension har varit en given succé för en restaurangägare i ett turistområde.

Så sent som förra sommaren fick jag en föraning om vilka som håller på att konkurrera ut de klassiska reseguiderna. På en enkel krog på Samos i Grekland närmade sig ägaren mig med orden:

– Jag ser att du är en man av internet.

Han ville att jag skulle betygsätta hans krog på den digitala tjänsten Tripadvisor. Fördelen med Tripadvisor är att krogar som tidigare aldrig blivit betygsatta finns med på tjänster som Tripadvisor och Yelp. De funkar både i Mora och på Samos.  I Europa hittar och bokar jag betygsatta hotell på tjänster som Booking.com och jag hittar flygbiljetter på Kayak.se. Google Maps är ytterligare en viktig digital källa. Sajter som Wikivoyage.org har jag använt när jag besöker destinationer som guideböckerna klarar av på några rader. Här är det också resenärerna själva som står för informationen. Mycket av inspiration till resor får jag från fotocommunitys som Flickr. Som om inte detta skulle räcka så hittar jag massor av inspirerande researtiklar på mina favorittidningars webbplatser.

Jag köper fortfarande reseguider av gammal vana, men många andra nöjer sig med nätet. Själv har jag slutat att köpa guider när jag besöker enskilda storstäder som London. Resultatet är att guideboksförsäljningen minskade med 40 procent mellan åren 2005 och 2012 enligt tidningen Guardian.

Det finns en framtid för den välskrivna, välredigerade och trovärdiga guiden, men mobilen, paddan eller e-bokläsaren känns som den naturliga platsen för reseinformation. Frågan är om inte priserna kommer att pressas ner på guideböckerna med konkurrensen från Itunes där en dollar är det naturliga priset. Därmed kommer de smalare guiderna främst göras av entusiaster utan krav på lönsamhet. Guider på svenska lär bli allt ovanligare i en allt digitalare värld.

Google vs Europas mediehus

Google angrips från sargade mediehus i Europa. Går det att kräva betalt för att Google återpublicerar några hundra tecken i sökresultatet?

Frankrike har hotat Google att lagstifta om krav på ersättning när korta utdrag från mediesajters texter återpubliceras i Googles sökresultat. För den ganska blygsamma summan 60 miljoner euro till en mediefond skrotades den lagstiftningen. (2012 omsatte Google 36 miljarder euro.) Belgien har tidigare gått med på en liknande uppgörelse. Samtidigt är både tysk press och den tyska musikupphovsrättsorganisationen GEMA på krigsstigen mot Google. Tyska politiker planerar att utsträcka upphovsrätten till textutdrag i sökresultat. Liknande lagar planeras också i Italien.

Är det legitimt att begära ersättning från Google får att de återpublicerar några hundra tecken från en sajt i sökresultatet? Eller handlar detta om sargade branscher som varken vill eller kan förändra sig till det nya digitala landskapet där Google sätter gränserna?

För de flesta sajter är Google den viktigaste trafikkällan. Många sajtägare lägger en hel del tid och resurser på att dyka upp i sökresultatet. Samtidigt har Google redan från starten tagit lätt på traditionell upphovsrätt. Googles YouTube har alltid varit en tummelplats för upphovsrättsbrott. När Google började skanna in böcker var mottot att skanna först och fråga sedan.

Google tillhandahåller en fantastisk söktjänst och är mycket duktiga att tjäna pengar på den. Studerar man hur olika medieslags intäkter har förändrats de senaste åren behöver man inte vara Einstein för att förstå att Google tagit över en ordentlig andel av annonsörernas annonskronor. När gamla jättar hotas av den digitala utvecklingen är det lockande att ta till lagstiftning. Men jag tror att den enda långsiktigt hållbara lösningen för Europas mediehus är att bygga sin egen digitala affär.

Hög närvaro i alla digitala kanaler tillsammans med en paketering som möjliggör att ta betalt av både läsare samt annonsörer är enda vägen. Att stänga av söktrafiken skulle vara den digitala motsvarigheten till att såga av den gren man sitter på.

Samtidigt tycker jag att Google kommer mycket lindrigt undan det faktum att de knappt betalar någon skatt i de länder som betalar in miljarder till Googles skattekistor. Enligt Sunday Telegraph betalar Google bara 3,2 procent i skatt på de vinster som genereras utanför USA. 2011 skickade Google 9,8 miljarder dollar till skatteparadiset Bermudas från sina utländska verksamheter för att undvika skatt.

Medievärlden måste sluta gnälla på Google och ta tag i sin digitala affär. Och Google borde åtminstone betala lika mycket skatt i Europa som i USA. Annars kanske EU-kommissionen tar i med hårdhandskarna i fråga om konkurrensbrott.

Facebook ökar fokus på sök

Facebook har skapat en sökgrupp med ett par dussin tekniker som leds av den erfarne sökteknikern Lars Rasmusen som tidigare arbetade på Google. Mycket talar för att Facebook vill ta en bit av sökmarknaden värd 100 miljarder kronor, skriver BusinessWeek.

Dansken Lars Rasmussen grundade kartprogramföretaget Where 2 Technologies som såldes till Google 2004. Han har sedan hjälpt till att skapa Google Maps och var även drivande i Googles nedlagda projekt Google Wave som försökte skapa ett nytt sätt att kommunicera på nätet.

Sök är en för lönsam affär för att ignoreras av de stora internetaktörerna. Därför är få förvånade att Facebook under stort hemlighetsmakeri satt upp en grupp som ska utveckla deras sök. Med 845 miljoner användare behöver inte Facebooks usla sök bli så mycket bättre för att det ska bli en affär värd att tala om.

Read More »

Resa mot internets hjärta

På torsdag sänder Svt dokumentären ”Du är googlad” som redan är en snackis bland internets kärntrupper. Som en del av dokumentären har seo-profilen Nikke Lindqvist hjälpt reportern Johan Ripås att ”googlestäda” sin sökprofil, dvs. trycka undan sökträffar som ställer reportern i dålig dager.

Den offentliga googlestädningen gläntar på dörren till en fascinerande undervegetation av internet som få har insyn i. Bara att följa redigeringskriget på Wikipedias sida om Johan Ripås ger en hint om vilka krafter som kan släppas lösa på nätet. Att sedan Johan Ripås har fått tv- och bloggprofilen Alex Schulman emot sig efter ett tv-reportage där Schulman medverkar antyder varifrån Ripås fått idén till reportaget om Googles sökresultats inverkan på enskilda individer.

När jag googlar Johan Ripås arbetar enskilda seo-konsulter hårt för att synas under namnet Johan Ripås. Att Johan Ripås sökprofil har definierats av en förbannad intervjuperson beror på att Johan Ripås helt saknade nätnärvaro innan Nikke Lindqvist började städa upp hans sökprofil.

Om du som jag har en personlig blogg, flera hemsidor, ett Twitter-konto, ett LinkedIn-konto, ett Flickr-konto, en Google+ profil, intervjuas av tidningar och syns på ett otal andra sajter kommer en sökning på ditt namn till stor del lista sidor du själv har kontroll över. Men det funkar naturligtvis inte till hundra procent. Vid sökningar på mitt namn dyker sedan många år tillbaka spamsajten Sblogg.se upp som är en gammal blogg jag drev för många år sedan. Den togs över av en spammare när jag inte brydde mig om att förnya domänen efter att jag lagt ner bloggen.

Större organisationer bör fundera på hur de kan äga sin sökprofil. Har de en innehållsrik hemsida, en blogg, en Facebooksida, ett Twitter-konto, en Google+ Sida och så vidare kommer de att dominera förstasidan när någon söker på företagsnamnet.

Frågan är vem som vågar att inte ha en ordentlig närvaro på alla tillgängliga digitala kanaler? En forumtråd eller minsta lilla bloggare sätta bilden av dig eller ditt företag. Men jag är gammeldags och  tror jag att ett artigt telefonsamtal eller en fika på stan skulle kunna lösa många digitala konflikter som ingen tjänar på. Ge oss mer respekt, kärlek och vanlig hygglighet framför googlestädningar, tack!

Den digitala bruksorten är här

En gång i tiden bodde bruksarbetarna i patrons arbetarlängor, de arbetade långa dagar i patrons bruk och handlade livets nödtorft i patrons affär. Vem är du beroende av idag?

I förra veckan började Googles nya gemensamma användaravtal att gälla för Googles alla 64 tjänster. Den viktigaste konsekvensen är att Google nu kan kartlägga användarnas beteende över gränserna mellan mediegigantens alla tjänster. Som annonsör kan du glädjas över att dina annonser på Youtube blir träffsäkrare när Google även kan titta på besökarens beteende i söktjänsten Google.se, webbläsaren Chrome och användarens geografiska position via mobilen. Som medborgare i en digital värld är det lite besvärligare när världens största mediebolag tar nacksving på din integritet.  Bloggaren Nikke Lindqvist ser inga problem med det nya avtalet , medan .SE Stiftelsens vd Danny Aert ser 1984 i eldskrift på himlen.

Du kan välja att förminska problemet eller helt strunta i det, men faktum är att Googles insikt och makt över ditt liv på många sätt går längre än vad brukspatronens inflytande gjorde.

Google.com är världens populäraste sajt, enligt analystjänsten Alexa, och på tredje plats efter Facebook kommer Googles videotjänst Youtube. Googles söktjänst nådde 92 procent av internetanvändarna i världen i februari, enligt Statcounter. I Europa var siffran 95 procent. I fråga om de allt viktigare mobila sökningarna är Googles räckvidd 97 procent i världen.

Det är inte vilken tjänst som helst som dominerar våra digitala liv. Det handlar om en tjänst som har tillgång till användarnas hemliga intressen, innersta intentioner och vardagliga digitala vanor. Google vet mer om sina användare än vad användarnas familj gör.

Genom att kontrollera webbläsarmarknaden går det att krama ut ytterligare värdefull information om användarna. I USA har Chrome till och med gått om Internet Explorer i fråga om räckvidd. I Europa ligger vi några månader efter i utvecklingen i fråga om Chrome-användandet.

Google kontrollerar inte bara den viktigaste tjänsten för användarna. Förra året betalade företag över 260 miljarder kronor för att synas på Googles tjänster. Har du ett företag i den digitala sfären är Google normalt den viktigaste trafikkällan.  Dessutom använde 46 procent av världens populäraste sajter analysverktyget Google Analytics för att analysera trafiken till sina tjänster. Google ger dig fantastiska gratistjänster och du betalar med din integritet.

Jag tror att människorna bakom Google är hyggliga. Men kan vi vara säkra på att det alltid kommer att vara så? Webbportalen Yahoo! var beredd att lämna ut uppgifter om dissidenter för att hålla Kinas ledare på gott humör. Vad kommer att hända med ett Google som har återvänt till Kina?

Att vägra använda Google är nästan liktydigt med att leva som en elallergiker i skogen med aluminiumdress. Ingen vill vara digital paria. Men det går faktiskt att logga ut från Google när du söker information. Man behöver inte heller ha samma inlogg på Youtube som Gmail. Sedan är kanske Iphone bättre än Android.

Framförallt ska vi ställa krav på våra medier att granska Google som värsta presidentmakten. Har de kunskapen för att göra det? Vi kan också begära att våra politiker sätter upp gränser för hur stor Googles makt får bli.

I slutändan är det Googles användarvänlighet och min egen lättja som får mig att bo kvar i den digitala bruksorten. Men när det finns likvärdiga alternativ utnyttjar jag dem. Min nästa telefon blir en Iphone. Jag föredrar Microsoft Office-paketet framför Google Docs. Jag har en Google+ profil, men jag använder den inte. Jag har aldrig varit en Blogspot-man. Om bara Firefox kunde snabba upp sin webbläsare skulle jag återvända till fadershuset.

Men hur vi än gör kommer vi inte undan Googles söktjänst. Jag tar av mig kepsen. Tack snälla patron.